lgmd

Det är drygt 5 år sedan jag gjorde mitt sista inlägg på den här bloggen. Vad hände? Jo, november 2015 åkte jag till Gambia och Senegal och förverkligade mina drömmar. Det har alltid varit en dröm och möjligheten gavs och jag hoppade på den trots oro och rädsla. Visst stötte jag på problem, visst var jag vissa dagar helt förstörd i kroppen för att jag skulle "bevisa" att jag minsann kunde vara med och dansa afrikansk dans i 1 timme, i 40 gradersvärme, i sanden... Men det var så skönt att kunna förstöra min kropp utan att någon påminde mig om att jag inte fick... det kom att bli en av de bästa resor i mitt liv som jag tittar tillbaka på och njuter och tackar min lyckliga stjärna att jag åkte på. Jag kommer nog komma tillbaka och berätta mer om resan men nu vill jag fortsätta framåt. 

 

När jag kom hem från resan fortsatte jag mina studier och jag hamnade i nån typ av kris. Jag försökte med all kraft att glömma allt vad som hette LGMD och att det var något som jag hade och vad gör man när man ska förtränga och tänka på annat? Jo man handlar destruktivt. Jag lånade pengar, valde att gå under narkos (vilket jag som har LGMD är extra känslig för) för att göra en bröstopeeration. Idag kan jag se att den handlingen var galet destruktiv, mina tankebanor handlade om att försöka vara så snygg och så bra jag kunde, bara för att kompensera min defekt, sjukdomen. Men, jag tänker inget ångra, de sitter där de sitter och jag tycker om den som en del av mig, precis som mina tatueringar speglar händelser i livet så gör även operationen. 

 

Året 2011 kom att bli ett av mina värsta år, jag hade under flera år tillbaka sökt både akut och på vårdcentralen för kramper och smärta  i magen utan framgång. Varje gång jag sökte fick jag starkare och starkare medicin för magkatarr. Under året levde jag på cigg och redbull för att orka plugga, så fort jag stoppade i mig mat så var dagen förstörd, jag låg i svåra smärtor och en pluggdag försvann därav det (o) sunda valet av energi. Jag behöver väl inte säga att jag gick ner ca 20 kg och såg ut som ett benrangel. Tillslut fick jag nog, jag sa till min läkare på skarpen att han minsann fick skicka mig på ultraljud då jag trodde det var gallsten. Ett senare ultraljud visade en inflammerad gallblåsan full med stenar. Tre dagar innan jul år 2011 opererades min gallblåsan bort, 16 cm2 stenar följde med mig hem och på julafton det året åt jag julbord två gånger och mådde toppen! 

 

uppdatering del 2 Kommer inom kort! 

Kärlek!