hela tiden påminnd
Så fort jag sätter mig på en stol, oavsett om jag ska sitta där i 3 timmar eller 3 minuter spenderar jag hela den tiden jag sitter på stolen med att oroa mig över att inte komma upp, och jag har märkt att den här oron tar mycket kraft och den tar mycket av min koncentration.
Idag fick jag en liten extra påminnelse; vi hade drama på förmiddagen och vi började med att sitta på stolar i en ring, sen skulle vi leka en lek där man skulle byta plats och jag skulle byta plats med en tjej i min klass, och det tar ju längre tid för mig att resa mig upp och under den tiden hinner hon resa sig upp, springa bort till min plats och säga " men va fan skynda dej för fan". Hon vet inte att jag är sjuk, men den dära kommentaren satte sig ändå som en speta genom nageln lixom. Den gjorde ont, hon menade inget ont, men det gjorde ont.
Att hela tiden behöva sätta sig jämte på en stol när de andra sitter på golvet är ochså en ständig återkommande situation, det är helt ok att jag sitter på den stolen, men jag känner mig ändå lite lite utanför...
Jag har inte tagit med min sittkudde till skolan, för jag är feg, jag vill inte urskilja mig från gruppen, men samtidigt vet jag hur mycket lättare det hade varit om jag hade haft den med mig, men jag antar att det aldrig är försent...
Att efter en lektion där jag inte kunnat vara med på vissa övningar gå fram till läraren med svansen mellan benen och berätta att "Jag har en muskelsjukdom så jag kan inte vara med på allt ni gör, det är inte för att jag INTE VILL, utan för att jag inte kan" det känns på någotsätt som att jag är så liten och ensam när jag behöver göra det.
För att inte tala om blickarna av undran när man gör något annorlunda mot vad föreläsaren läraren säger, suck...
Min plan just nu är iaf att ta vara på en redovisning vi ska ha där vi ska berätta något om oss själva, jag funderar bara på att berätta allt för klassen, så att alla får samma information och jag kanske kan be om hjälp i framtiden...
Trots detta älskar jag skolan, det är så fruktansvärt roligt och inriktningen passar mig så jäkla bra!
Allt ska nog gå!
Kärlek*