lgmd

Jag har märkt att jag ofta ursäktar mig själv och min sjukdom. Jag är alltid så förbannat tacksam.... Min chef kom till mig och sa att det bord och den stol som jag behöver kommer under hösten, det tar tid eftersom hon var tvungen att kontrollera vem de samarbetar med och vilka de har avtal med för att det ska bli så billigt som möjligt. Mitt spontana svar från hjärtat blev: jamen det är lugnt, tack så hemskt mycket.,. 

 

1. varför förkastar jag mig själv i ett direkt underläge, det är väl bra att vara tacksam men samtidigt är det ju hennes skyldighet som chef... 

 

2. Hur kan hon tycka att det är ok att jobbar i en ohållbar situation så länge? 

 

3. Varför säger hon ens att det är en ekonomisk fråga, jag tolkar det som att min hälsa är inte lika mycket värd som några tusenlappar. 

 

Så i veckan tog jag mod till mig och gick in och bad att hon skulle skynda på det hela då jag blivit avsevärt sämre i sommar... Fortsättning följer antar jag... 

 

i övrigt är det för tillfället fullt upp, jag har tagit emot nya fyror och haft dem i ca 1,5 veckor och det tar på krafterna,med är som en flock yra höns. Igår regnade det sjukt mycket vilket gjorde att det samlades väldigt mycket vatten på vissa ställen, detta påkallade givetvis några av mina barns uppmärksamhet som valde att testa om det gick att simma i översvämningen.... Suck... Kan säga att föräldrarna inte jublade... Men vilken glädje de sprider och det är så fantastiskt kul och lärorikt att jobba med dem, skulle inte byta det för allt i världen! 

Samtidigt som det är mycket på jobbet bor vi för tillfället på en byggarbetsplats, toaletten är ett stort betonghål då de rivit ut allt, ser fram emot ett nytt fräscht badrum med hög toalettstol.

 

med önskan om en trevlig helg!