Inte där än....
Igår är ett exempel, jag å några vänner skulle gå på bio, två trappor upp efter en heldag i skolan är en ganska big deal, där fanns en hiss, men man var tvungen att be personalen om att öppna den för att kunna åka och eftersom jag har möjlighet att välja, jag kanske klarar det tänker jag börjar jag bege mig uppåt, väska på armen, cola i ena handen och popcorn i andra (ingen bra utgångspunkt) dessutom är jag för stolt för att fråga nån av mina vänner om de kan hjälpa mig bära lite saker. Det gick, med nöd och näppe men vem är det jag ska bevisa nåt för??? Resultatet blev ju att jag hade den där uttröttande känslan i musklerna genom hela filmen, och det var en plåga att köra 1 timme hem efteråt...
Jag förstår inte vad jag vill uppnå med detta? Hur mycket jag än försöker kommer jag aldrig att nöjd och ingen annan i min närhet kommer förstå hur mycket kraft jag ger!
Happy friday*
Kärlek
Det där känner jag verkligen igen. Det var några år sen nu men usch, vad jobbigt det är att ha det så! Jag kan fortfarande hamna i liknande situationer men inte alls lika ofta. Hoppas du hittar en bättre väg att ta snart så du slipper slösa krafterna på massa onödiga saker. Massor av kärlek! <3