Ingen dag är den andra lik...

Och det är väl egentligen det som är problemet med LGMD men charmen med livet!?
Har tänkt en del på Johans kommentar i senaste inlägget, att det aldrig blir stabilt. Jag fixar att gå upp för en trappa idag, men när tas den möjligheten ifrån mig? JAG VET, man vet aldrig vad som händer i livet, en helt frisk person kan trilla i badkaret och vipps vara förlamad. Det är dock inte så jag menar, Maja, Johan, ni vet vad jag menar! Chansen att en frisk människa trillar i badet är rätt liten, men jag vet att en dag snart kommer jag inte klara den där trappan och det finns inget jag kan göra åt det. Mitt arbete för väl då istället bli att bearbeta det på mitt sätt, jag vet att det kommer att hända och när det händer ska jag vara så förberedd som jag kan vara, dum vore väl jag annars.

Nu till något helt annat!
Jag är inne i en massiv kreativitetsfas, jag har massa olika ideér på saker jag ska göra, energin bara sprudlar!
Mer info om det inom kort!=)

Kärlek*

Ps. Tack för kommentarerna, är så galet härligt att läsa vad ni tycker, upplever och känner!

Kommentera här: