Nej Maja...
Sedan jag började med bloggen har det hänt så mycket inom mig, i mitt inre liv kan man säga!
Det största som har hänt är den "blogg kontakt" jag fått med Maja. Och det är svårt att hitta ord för vad det betyder för mig, men jag ska försöka iaf!
Det har betytt att den enorma ensamhet som jag känt så länge jag kan minnas är nästan borta, jo jag har massa underbara vänner och underbar familj men ensamheten i situationen jag befunnit mig i har ändå lixom funnits. Jag kände mig som jag var helt ensam och vetskapen om att ingen förstod till 100 % var grymt jobbig. Men så plötsligt en dag så börjar Maja också att blogga, jag följer hennes blogg och alla pusselbitar faller lixom på plats. Jag är inte ensam, det finns någon som förstår mig och det finns någon som jag förstår! Fantastiskt! För egentligen är det ju så att jag inte förstår mina vänner och min familj på iallafall det fysiska planet.
Jag har Linda, my soulmate, vi förstår varandra på ett annat plan vilket också är fantastiskt!
Jag är inte min sjukdom men den är en del av mig och nu har jag då fått förstelse där med! Visst har jag tur! Jag känner mig verkligen jätte tacksam för det! Det mesta faller ju på plats.
Men visst det är jobbigt ibland och det får det vara men det hjälper att ha någon som förstår!
Jag har ju även fått behövande och härliga kommentarer från Fredrik som också har LGMD, fan va glad jag blir!
Oki, nu kanske detta inlägg blir lite huxflux gojjigt, men jag hoppas jag fått fram lite av vad jag menar!
Kärlek*
Nu tänker jag både pussas och kramas fast vi aldrig har träffats!!!! Det var riktigt stort och fint för mig att läsa... gissa om det rinner tårar ner för mina kinder... Jag känner ju precis som du! <3 <3 <3
Fina Cilla!