Rädsla

Det är flera saker som jag är rädd för, och jag är rädd att min rädsla förstör mig! Jag är så rädd för att mina ben en dag ska svika mig, att den kraft jag har ska tyna bort och lämna mig sittande. För ska jag vara helt ärliga så vet jag ju inte hur det kommer bli. Jag vet ju inte hur det ser ut om 5 år, kommer det vara som det är idag, eller kommer jag då leva ett liv som idag är min stora rädsla? Kommer min självständighet blott vara ett minne då? Kommer jag behöva mäninskor omkring mig som finns där för att göra "sitt jobb" och inte umgås med mig? Men det jag är mest rädd för är hur jag i så fall kommer att vara. Hur kommer mitt humör vara?
Detta kanske låter konstigt, men jag förbereder mig för den dagen, jag vill inte plötsligt vakna upp en dag och inse att jag inte kan klara mig själv. Jag vill vara förberedd. Jag försöker se mig själv i en rullstol. Jag tänker på vilka jag skulle vilja ha runtomkring mig, för att hjälpa mig. Kommer jag kunna bestämma själv vilka jag vill ha så nära inpå livet?
Hur kommer gamla vänner, som man inte träffat på länge reagera?
Den största frågan och den största oron är barn! Jag vill ha barn! Kommer jag kunna få barn? Kommer jag hitta en man som kan älska mig trots min sjukdom? Och för att det ska hända måste jag ju våga berätt om min sjukdom. Men vad fasen, när ska man säga det då? Första dejten? Dan innan man ska gifta sig? Jag är så rädd att bli lämnad, jag är så rädd att den spontana reaktionen blir att han vänder på klacken och springer fort som fan!
Jag önskar att någon bara kunde svara på mina frågor, ge mig en het man och så var det lixom färdigt! antar att det inte kommer hända...
Det känns bra att jag ska få börja prata med någon som kanske kan hjälpa mig lite, ska träffa en psykolog på tisdag, hoppas att det blir bra!

Love


Kommentera här: