Nyp i röven

Ibland smyger sig livet på bakom dig och nyper dig i ändan! Det gjorde det på mig igår, och just då var det droppen som fick det att rinna över. Jag var på samtal med psykologen, ett ganska jobbigt samtal där jag i princip grät hela timmen, påväg hem från samtalet ringde telefonen. En jätte trevlig tjej som ville komma hem till mig idag så att jag fick prova ut lite olika sittkuddar för att höja sitthöjden så att jag kommer upp lättare. För mig är allt det här med hjälpmedel väldigt nytt, och att svälja min stolthet och min kamp känns som ett fruktansvärt nederlag, så att tacka ja till att hon kunde komma hem till mig va skit jobbigt! Jag gick inom apoteket på vägen hem och köpte nikotinplåster. När jag kom hem låg ett brev från sjukvården och för tillfället är jag van vid att jag får dessa brev titt som tätt då det är mycket läkarbesök nuförtiden. Jag slängde mig i soffan, öppnade brevet och läste första raden; Cellprovet som togs hos barnmorskan visar en cellförändring som måste kontrolleras närmare...
Fy fan, det var droppen....fy fan va trött jag blir...rädd, trött och fullkomligt utmattad. Hur mycket skit måste man stå ut med? Jag vet, just i den stund tyckte jag så jävla synd om mig själv! Man får tycka synd om sig själv ibland, om det bara är för en liten liten stund. Och fy fasen vad jag tyckte synd om mig själv, ni ska bara veta! Jag ringde mamma och stor grät, och efter ett par timmar var mammsen här. Vi läste igenom hela brevet (vilket jag inte gjort innan) och fick panik igen: "Vid måttliga till stora förändringar gör vi en operation som sker under narkos.."
Nu; en normal människa i detta läge hade oroat sig för att kirurgiskt ingrepp, att någon ska skära, ta bort någonting från din kropp. Jag däremot får totalpanik över att mina piercingar måste tas ut i så fall, och min favvo piercing vid ögat går ju bara inte att ta ut!!!haha*
Efter lite sömn och med en ny dag så känns det lite bättre psykiskt, jag har en tendens att ta ut allt i förskott, gott som ont, men detta test ska först göras om 3 månader och jag orkar inte gå och oroa mig så länge. Men det var ju också det att det hände så mycket på så kort tid, och jag tror att de flesta känner igen sig i att all skit kommer samtidigt!
Huvudvärk idag, inte på topp, fick en rejäl illamående attack och spydde galla...what? antar att jag bara är stressad och behöver ta och lugna ner mig lite...Meditera?

Hoppa nu ni alla får en helt fantastisk helg, vädret ska va grått, så jag föreslår en massa tända ljus, god mat, gott sällskap och massa mys!!!

Love

Kommentarer:

1 Anna:

Hej! Jag har precis samma sjukdom som du, och jag förstår precis vad du menar med alla inkompetenta läkare i detta avlånga land...Skönt att läsa om att det finns fler med denna fruktansvärda sjukdom!

2 Cilla*:

Hej Anna!!!

Varje gång någon hör av sig som sitter i samma situation blir jag först förvånad och sedan såååååå glad! För då känns det inte hopplöst och det känns inte längre ensamt!!! Har du kanske någon blogg?

Kram

3 Maja:

Hej, Cilla!



Nu är det verkligen dags att jag skickar över all energi jag bara kan hitta, inpackad i ett stort, mjukt, illrosa paket med knallgula snören i långa krullar! Massor av tankar här från Visby. Du är helt underbar och det är verkligen ett måste att få tycka synd om sig själv emellanåt! Så det så! Kraaaaam <3

4 Cilla:

Taaaack Maja!

Kraaamae

<3

5 Jessica:

Hej, Cilla

Först måste jag säga att du är jättemodig att tala så här öppet om din sjukdom, jag hade aldrig kunnat skriva om mina tankar mm med min sjukdom. Har också lgmd så jag vet hur du känner. Du skriver att du är ganska ny på att få hjälpmedel, själv var jag emot sånt för jag skulle klara mig själv men när jag tänkte till ordentligt så började jag ta till mig vad som va bäst för mig. Skulle tipsa dig om vad som hjälpt mig oerhört mycket i vardagen.

En hög sittdyna var super bra för mig (hoppas din är bra)

En elektrisk höj och sänkbar toalett.

En elektrisk höj och sänkbar stol som jag har vid datorn.

En tång som plockar upp saker från golvet(super bra)

Ett glidlakarn + siden byxon (gör att man kan vri sig lättare i sängen.

På senare tid har jag skaffat mig en permobil som underlättar. En permobil skulle jag ALDRIG ha men tänkte om där me och nu går det som på en räls.

Kommer fortsätta läsa din blogg i fortsättningen.

Ha en bra sommar.



Jessica

Kommentera här: