Idag har jag haft ännu ett intressant och givande samtal med psykologen. Hon frågade mig vad jag tycker om att göra, och jag berättade att de saker jag för tillfället tycker är kul så som läsa, musik etc.. Sen frågade hon mig hur jag ser på min framtid, jag lägger mycket tid på att tänka på just detta, jag tänker på hur jag ska klara mig, vad som kommer hända, när / om jag sätter mig i en rullstol, ja alt möjligt, och ärligt talat så oroar framtiden mig väldigt mycket. Sen frågade hon mig hur jag skulle tänka på framtiden om jag inte hade varit sjuk? Ja, då hade jag inte spillt så mycket av nutiden på att tänka på framtiden! Det känns som om att jag spiller mycket tid på att vara orolig...
Efter att hon hört mig berätta hur jag ser på framtiden och så, så sa hon något intressant som jag inte tänkt på. Att när jag ser på min framtid, så ser jag bara den jag är som sjuk, det genomsyrar alla mina tankar. Jag har lixom aldrig sett det på det viset, men när hon nu sa det så är det ju mycket lättare för mig att medvetet kanske tänka på min framtid på ett annat sätt ibland! Det är lixom lätt att man fastnar i sina tankebanor och det är skönt när man ibland kan bryta dem och ta en annan väg, eller utveckla tankarna.
Öm, näe nu känns det som om det blev lite snurrigt, får nog återkomma..=)
Love
Kommentarer:
Kommentera här:
Du gullet.. Det är inte snurrigt, utan så redigt, allt du skriver. Den där psykologen hade en poäng där... Svår balansgång dock... Att ta hänsyn till sjukdom utan att för den sakens skull bara se sjukdomen...
Tack för att du delar med dig!
Kram!