Förra veckans jobbigheter har lyckats blekna lite och det känns som om det finns hopp om livet igen! Tror att det är en ganska stark sida hos mig, hur jävligt det än blir så kommer jag ur det rätt snabbt! Jag kan gråta och må riktigt dåligt, men någonting får mig att resa mig upp och fortsätta kämpa fastän jag i stridens hetta helst av allt bara vill lägga mig ner och sova bort allt. Så nu är jag back on track. Har dock inte så mycket att skriva om för tillfället, dagarna rullar på och längtan efter att börja plugga bara växer och växer för varje dag som går!